Orolig mamma.

Usch, sedan jag fick barn så är det en helt annan sorts oro i kroppen. och de senaste dagarna är verkligen inget undantag.
Lilla W har haft sin första riktiga förkylning och varit riktigt risig. Hon är feberfri nu men snoret rinner fortfarande. Något som har dykt upp som jag inte riktigt räknade med var denna matvägran (som jag skrivit om i tidigare inlägg) och det känns som att det bara eskalerat. Hon verkar SÅ himla hungrig, tar några tuggor (eller klunkar om det är ersättning) och sedan bara STOPP. Hon kniper igen munnen, skakar på huvudet och bryter sedan ihop i panikskrik. Jättejobbigt!
Jag vet att man måste ha ett oändligt tålamod och att man inte får tvinga barnet att äta eftersom det då kan bli värre, men när man erbjuder allt möjligt i både mat/dryckesväg och nästan allt ratas så börjar jag tappa tålamodet. Det är inte det att jag blir arg på henne, jag känner mig bara maktlös och orolig. Varför äter hon inte? Mår hon dåligt på något sätt? Har hon ont?
Jag upplever att detta startade några dagar innan sjukdomen. Frågan är om det har med det att göra, om det är något slags trots eller något annat.
En annan grej som dykt upp de sista dagarna är tröttheten. Hon är konstant trött! Hon sov tidigare en halvtimme på förmiddagen och en halvtimme på eftermiddagen, nu blir hon trött och gnuggar ögonen efter en vaken timme ungefär. Och varje gång man erbjuder mat så gnuggar hon sig i ansiktet tills hon blir helt rödmosig.
Imorgon ska den här oroliga mamman kontakta BVC!

En trött liten sjukis.